tisdag 5 oktober 2010

Grooming

"En 35-årig man från nordvästra Skåne kan bli den förste i Sverige som åtalas för brottet grooming, kontakt med barn i sexuellt syfte. Lagen trädde kraft den 1 juli 2009 och hittills har ingen fällts för brottet.
Den händelse som nu avses är bara ett av det 30-tal fall av sexuella övergrepp som mannen anklagas för. De flesta åtalspunkterna gäller grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och sexuellt ofredande. Ett av åtalen gäller våldtäkt på barn, en då 14-årig flicka som mannen hade samlag med i sin bostad.
Några av brotten begicks då mannen satt på anstalt och avtjänade fängelsestraff för våldtäkt på en 13-årig flicka." http://hd.se/skane/2010/09/22/atalad-for-sexbrott-mot-unga/
Häromdagen var jag inne på en chatt, där många ungdomar vistas. Jag blev kontaktad av en tjej som beskrev problem med sin kropp och ville att jag skulle beskriva bla hur mitt underliv såg ut. Hon hade uppfattningen att jag var tonåring och jag att det var en tjej, tills jag blev tillfrågad om min BH-storlek. Då ställde jag en motfråga: vad har du för storlek? och fick svaret large....
Vad hade ni gjort i mitt läge?

måndag 27 september 2010

Inte utan min dator...

Visst är det fantastiskt med datorer! Jag kommer ihåg när jag gick i 7:an och skulle redovisa "kostpyramiden" tror jag den hette. Till min hjälp hade jag papper, penna, sax, några gamla Året Runt, pastellkritor (den röda och den svarta saknades), vattenfärg, papper och klister. Jag gjorde inget bra jobb och jag tror att ingen egentligen såg vad jag hade gjort....

Häromdagen fick jag en teoretisk idrottsuppgift mailad till mig av en elev i år 6. Jag blev tårögd... Hon stod inför en liknande uppgift som jag hade (för många år sedan), och använde sin dator med självklarhet, glädje, uppfinningsrikedom och med ett resultat som vi är många som sett och beundrat!!.... samma dag försöker jag kommunicera med en elev kring dennes hälsa, och lyckas inte få ögonkontakt då hans ögon stirrar på en datorskärm.....

Jag tycker att möjligheten att få ha en egen dator i skolan är fantastisk!!!.... men nu är jag ju naturvetenskapligt skolad och fortfarande mäts min skicklighet i vilka risker jag identifierar, vilka problem som går att hitta bättre lösning på osv.. Ibland kan detta synsätt uppfattas som om man är negativ. Min lista med positiva saker som datoranvändning för med sig är nästan oändlig.
Några hypoteser dyker dock upp i aktuell forskning kring dator användning i skolan:
- handstilen går förlorad
- språkbruket begränsas till smileys och förkortningar
- kommunikation sker utan känslor eller med ord och uttryck som vi aldrig skulle säja om vi stod öga mot
  öga med personen
- skolan medverkar till ett datorberoende
- skolan bidrar till stillasittande, minskad fysisk aktivitet och därmed de sjukdomsrisker det medför
- den sociala träningen under de viktiga skolåren minskas tex konflikthantering och kommunikation
- ergonomiska besvär ökar runt i världen hos elever som använt dator i undervisningen under många år
- synbesvär som skelning, nedsatt syn osv ökar hos barn och ungdomar

Hur ser du på detta? Vad kan du göra för att vara rädd om dig? vad skulle du vilja att skolan gjorde?

Nedan finns en länk till ytterligare information:

http://www.av.se/teman/skolan/index.aspx

måndag 20 september 2010

Alla Olika, Alla Lika

Under mina drygt 20 år som anestesi och intensivvårdssjuksköterska, fick man många gånger träna på handlingsberedskap. Det du en gång tränat på och tagit ställning i, kan du sedan snabbt plocka fram och använda i skarpt läge. Svårast var de situationer när vi tränade prioritering på olycksplats. De som var svårast skadade och med liten chans att överleva, fick man välja bort. I verkligheten har jag aldrig varit på en olycksplats där vi inte kunnat hjälpa alla , tack och lov! Jag var med och evakuerade ett flyg i Båtsfjord i Nordnorge för drygt 10 år sedan. Planet knäckte vingen vid landning, och tack och lov dog ingen, men de chockade människorna behövde krishantering och omplåstring av sina skador. Sedan tvingades jag ta ställning till vilka som skulle få åka med den buss som tog dem till värmen, hemmen och sina familjer. Resan tog 3 timmar med buss i det ödsliga Nordnorge, och jag var tvungen att välja 22 personer som inte fick åka med bussen, utan som fick vänta till nästa evakueringschans ca 7 timmar senare. Jag har många gånger senare funderat på de valen jag gjorde då........

Här får du en fiktiv övning att fundera på. Gör du om den om ett år kommer du troligen att göra andra val pga erfarenhet och kunskap. Idag sätter ofta skolan och dina föräldrar gränser för dig för att hjälpa dig att hitta dina värdeingar och skapa trygga förutsättningar för ditt liv. men om några år kommer du att basera beslut på egna värderingar och gränser.

Berättelse:


En buss har kört av vägen och kanat ner för en sluttning mitt ute i vildmarken. Som tur är har ingen blivit allvarligt skadad, men det har blåst upp till snöstorm och det är 8 minusgrader. Av en ren slump passerar en militär snövessla som kan rädda några av resenärerna, men inte alla. På grund av snöstormen så är alla andra räddningsförsök omöjliga och de måste vänta tills snöstormen har avtagit. Det har börjat skymma och snövesslan kan bara ta med 16 personer till militärförläggningen som finns 4 mil bort. 10 personer måste lämnas kvar över natten för senare räddningsinsats.

Som räddningsledare måste du välja ut vilka som ska följa med i snövesslan och vilka 10 som måste stanna kvar. Motivera dina val för vilka som måste stanna kvar.

Resenärer:

Alkoholiserad officer, 56 år, barnlös och nyskild
Försvarsministern, 47 år, 3-barnsfar
Försvarsministerns sekreterare, 41 år, 5-barnsmor
Gymnast, flicka 17 år
Förvirrad utvecklingsstörd man, 19 år
Journalist, kvinna, 44 år, ensamstående
Två nazister, 18 och 20 år (2 personer)
Man, med tydlig brottslig bakgrund, 31 år
Fransk finansman med väninna, 51 respektive 21 år (2 personer)
Gravid kvinna, 26 år
Folkhögskoleelev, man 22 år
Iransk man, teleingenjör, 30 år, familjeförsörjare
Bilmekaniker, 48 år, nyskild, barnlös
Fyra unga asylsökande män från Afrika (4 personer)
Mamma 33 år, med två barn 4 och 8 år (3 personer)
Ungt, zigenskt/romskt nyförlovat par, 21 och 19 år (2 personer)
Småföretagare, man 63 år, morfar
Busschaufför, 33 år, nygift, far tll en nyfödd son




onsdag 15 september 2010

Malin är på hugget!!!

"Hej igen!
Jag tycker att det är bra att ni för barnets synvinkel i det här, det är mycket viktigt! Ni är också bättre än vuxna på att diskutera på ett trevligt sätt fastän ni inte håller med, många vuxna i debatter på nätet ger sig ofta på mig som person med olika kränkningar. Då skapas inte ett bra samtalsklimat. Till frågan:

Mitt barn har ett kön som inte är hemligt eller hysch hysch. Men innan puberteten är det inte mycket mer än en kroppsdel där det kommer kiss och som det är skönt att pilla vid ibland. Så ett fysiskt kön har barnet, och det är inget hemligt (senare kommer det att spela en roll i sexualiteten, men den vet vi ju inget om än heller, eller hur). Men jag tycker inte andra MÅSTE veta könet på mitt barn, att det är en rättighet. Det är ett barn, en människa och så vidare och ska så behandlas. Kanske är mitt barn homosexuellt, då kan det ju lika gärna byta om med det motsatta könet inför jympalektionerna (okej, det där exemplet var lite väl överdrivet, men ni fattar vad jag menar). 

Ett exempel som jag läst på universitet om: två professorer i psykologi i USA, Bem heter dem i efternamn, uppfostrade sina barn helt jämställt. De vuxna turades om att ta hand om barnens mat, läxor, skruva och laga saker hemma osv varannan vecka. När lillebror en morgon ville gå till förskolan i diadem (hårband), förstod föräldrarna vilken situation som skulle uppstå på förskolan, men de tyckte att det var viktigt att barnet fick klä sig som det ville.

På förskolan kom en pojke fram till den lilla familjemedlemmen Bem och tittade på diademet i håret och sa: du är en flicka. Bem svarade: Nej. - Jo det är du! - NEJ! 

Så höll de på en stund, det slutade med att Bem drog ner byxan och visade snoppen för att visa att han var pojke. Ett liknande exempel hände en vän till mig här i Malmö. Det är en styrka att veta skillnaden på sitt kön (snopp/snippa) och könsroller (vad får pojkar o flickor göra, heta, ha på sig, prata om, leka med, bli kära i, senare i livet ha sex med mm).

Hoppas ni tyckte det här inlägget förklarade mer än det förvirrade:-) "

Malin har läst era kommentarer.......

"Malin Björns sa...

Hej! Malin här.
Vad kul att så många är med och diskuterar. De flesta av er som kommenterar tycker att jag gör fel. Jag ska försöka att argumentera genom att ställa en fråga: många skriver att "pojkar är pojkar och flickor..". Om vi nu föds med olika egenskaper som är bundna enbart till könet, då behöver jag ju inte uppfostra ett barn till pojke eller flicka då det sker "automatiskt". Eller?

Förr i tiden (inte ens hundra år sedan) ansågs kvinnor (och förut fattiga män) inte vara smarta nog att få rösta. Nu vet vi bättre. Ytterligare längre tillbaka (och i stora delar av världen idag) gick män i kjol och strumpbyxeliknande kläder här i Sverige. Varför kan en man inte göra det idag? Det går inte, omgivningen ger sociala bestraffningar. Och vad är anledningen? Bara en tillfällig modenorm. Klänning och kjol passar alla kroppstyper, ett superbra och skönt plagg. Jag tänker att barnen ska få 100 alternativ istället för två (man eller kvinna, blått eller rött). Jag tror att människan är mer än sitt kön.

Det finns många indelningar av människor, vi gör generaliseringar om en grupp: alla svenskar är... alla blondiner är... alla flickor är... Fastän vi vet att vi är så olika på insidan. Men jag tror att omgivningen påverkar, på gott och ont. Det gäller ekonomiska förutsättningar i familjen, skolan, religion, politik...Det kan vara svårt att veta vad jag ska tycka, men vi får försöka att lyssna inåt och argumentera med oss själva och vänner.

När det gäller könsroller (hur män o kvinnor förväntas vara, bli kära i, vem vi ska leka med, jobba med etc) påverkas vi negativt då vi får begränsningar i våra val baserade på formen av vårt kön. Vi ser inte alla möjligheter. Det tycker jag är dumt. Och därför vill jag ge mitt barn alla möjligheter, oavsett kön"

tisdag 14 september 2010

måndag 13 september 2010

Vad hindrar dig?



Vad tänker du när du ser denna filmen? Varför gråter tjejerna? Hur reagerar killarna?